Namnsdag.

Japp, idag har jag namnsdag!

Grattis på mej:)



Såna här dagar saknar jag M-I lite extra.
Men försöker låta bli att tänka på henne. Helt enkelt av den anledningen att det är för jobbigt. Och börjar jag tänka så kan jag inte sluta sen och då slutar det som det alltid gör...
Fan, det tog ett helt år innan jag insåg hur grymt mycket jag saknar henne. Ett helt jävla år!
Men jag minns...allt. Jag minns hur hon såg ut och hur hon lät. Och jag minns nästan i detalj hur det såg ut hemma hos henne. Och då var det många år sen hon bodde där, då hon spenderade sina sista år på ett äldreboende.
Och jag minns sista gången jag träffade henne. Det var första och sista gången hon fick träffa Ida också. Det är som om det var det hon liksom väntade på.

Alla som hade äran att träffa henne vet hur fantastisk hon var.

Nä, nu har jag en stor klump i halsen och snart kommer tårarna och jag orkar inte...



I- Hoppas du förstod vad du betydde för mej. Saknar dej oerhört <3